Torsdag, 17 September
När jag väl kommer upp ur sängen och har lite energi,
Försöker jag med lite överbliventakfärg måla tre fina lådor från systrarna grene som Ingrids mormor köpt till henne, och även färdigställa min systers tavla som hon skulle fått för länge sen egentligen...
Mår inte särskilt bättre idag, men inte jättemycket sämre heller som tur är! Jimmy är hemma idag med, och kommer antagligen behöva vara det även imorgon... Jävla skit.
Olle kom förbi igår och informerade om att vi kan om vi vill, få en service (600kr) på värmesystemet i lägenheten. Har väl antagligen inte gjorts någon sen de installerade det. Så det tackade vi ja till! Sen att varje våning i varje hus kommer få olika
"uppdrag" på sommaren. Vi ska trimma gräset längs garaget, aka. det lättaste! Win att dela våning med ordförande med andra ord.
Inatt fick jag nog.
Sen Ingrid kom har det såklart varit både upp och ner mellan mig och Jimmy. Hon har både fört oss så otroligt mycket närmre varandra, men vi krockar också oftare nu. Tröttheten, hungern och allt annat påverkar ju otroligt mycket på humöret och stubinen.
Och vi är ju tjockskalliga och envisa både han och jag så ingen ger ju sig i första taget precis.
Klart vi alltid blir sams. Och ingen av oss tvivlar det minsta lilla på att vi vill vara med varandra eller att vi älskar varann och vårt liv tillsammans.
Jimmy sov på soffan inatt, efter att vi blivit osams om att han gick o la sig utan att vänta 5min på mig. (Vad är det ens för anledning?)
Nu har jag bokat in oss på familjerådgivning.
Vi behöver helt enkelt hjälp med att hantera olika situationer, och hur vi kommunicerar när det blir jobbigt. Och jag ser inte alls att detta skulle vara något slags misslyckande eller svaghet hos oss. Utan snarare tvärt om! Men man vet ju hur
samhället ser på att ta hjälp och att erkänna sina brister. Men jag tycker det är skitsnack.
Någon annan som vart hos familjerådgivning?
Hur har ni isåfall upplevt det?
- Kan skriva till mig privat med om du inte vill skriva en öppen kommentar.